Vintergömslet

Avslutningen av Vintergömslet: En Säsongs Summering av Naturfotografi

Nu börjar snön tina och det har redan börjat bli mer rörelse i naturen. Det är därför dags att lägga ner vintergömslet för säsongen.

Att besöka gömslen för att fotografera rovfåglar är en av vinterns höjdpunkter. Även om det kan vara tufft att ge sig ut tidigt på morgonen i flera minusgrader, så är det något speciellt när jag väl sitter där. En timme innan soluppgången gäller det att vara på plats. Då är det oftast helt tyst, och jag brukar bara sitta och blunda en stund medan jag inväntar morgonens ljus. Då kommer även de första fågelkvittren, och då gäller det att öppna ögonen och vara beredd.

Under denna säsong har jag lärt mig mycket om platsen. Under de 20 passen jag spenderade i gömslet har jag fått ganska bra koll på var fåglarna flyger in och vilka favoritgrenar de har. Det är en utmaning med gömslen att placera dem rätt, och eftersom detta var mitt första försök anpassade jag mig så att jag skulle kunna få inflygningsbilder i motljus under soluppgången. Men det visade sig att fåglarna alltid kommer in från andra hållet, vilket gjorde inflygningsbilder helt omöjliga, åtminstone för att få bilder framifrån, stjärtfjädrar fungerade kanon.

Naturfotografi tar tid, och ju mer tid jag spenderar med samma djur eller fågel, desto bättre blir oftast bilderna. Så jag bestämde mig för att istället för att flytta om gömslet för att få flygbilderna jag hade tänkt, så lägger jag tiden denna säsong till porträttbilder och fångande av olika beteenden samt att bara titta och lära mig mer om fåglarna.

Efter 20 pass i gömslet blir det väldigt många bilder tagna, så jag kan inte dela alla. Det har också tagit tid att gå igenom dem alla, men här kommer några av mina favoriter.

“Hemma vråken” först på plats

Jag provade tidigt i år redan 5 Oktober hittade jag en påkörd hare som jag provade att lägga ut och det tog inte lång stund innan vråken som brukar sitta i närheten kom till platsen.

Äntligen kom snön!

Förutom flygbilderna som inte blev som tänkt fanns en till tanke bakom placeringen av gömslet. Det var att kunna få en helt vit förgrund och bakgrund vid porträtt bilderna något jag tycker blir väldigt fint men då behövs också en hel del snö.

Den här bilden visar vilken håll ormvråken alltid kom in ifrån.

Ormvråken visar vem som bestämmer.

En utav dagarna när jag satt så började ormvråken flyga runt väldigt mycket runt gömslet och sätta sig på olika ställen och revir markera med sitt skrikande läte.

Surputte.

Den såg även väldigt sur ut i mellan åt och kollade sig mycket omkring så jag visste att något var på gång.

Vråken verkade nu vara riktigt irriterad och började burra upp sig, bredde ut sina vingar och gjorde sig så stor som möjligt. Det är första gången jag sett det här hända men jag hade mina misstankar om vad som var på gång.

En annan fågel kom inflygandes hotfullt med klorna riktade framåt! Efter att ha gjort ett dyk ner mot ormvråken gjorde den en U sväng och drog vidare rakt emot gömslet där jag satt! I ögon höjd passerade den stora rovfågeln så pass nära gömslet att jag hörde hur ena vingspetsen skrapade i mot väggen där jag satt. Tyvärr blev det inga bilder mer än den här då det både gick för fort för att kameran skulle orka med och fågeln kom för nära för att kunna fokusera men upplevelsen var det häftigaste som hände på hela säsongen!

Duvhöken.

Några av er kanske redan har gissat vilken fågel det handlade om och det var Duvhöken. En favorit av våra rovfåglar med sin intensiva glödande blick och kraftiga kropp är det verkligen en respektingivande fågel.

Den här äldre höken och ormvråken verkade lära sig att samsas om platsen och det blev aldrig något fight emellan dom utan dom verkade passa på medans den andre inte var där. Oftast kom duvhöken väldigt tidigt eller väldigt sent när det var mörkare ute och gärna i mulet väder, medans vråken brukade landa efter solen gått upp och det var ljust ute.

Höken som tog över

Senare in på säsongen kom den här yngre duvhöken. Den verkar haft en tuff vinter i år för när den väl hittade platsen så åt den i flera dagar. Den åt så den knappt kunde lyfta sen låg den och skyddade maten till det var dags att tömma tarmen och efter det var det bara att börja käka igen.

Rör inte min mat!

Den här blicken fick dom andra fåglarna som försökte komma ner. I det här fallet var det en ormvråk som cirkulerade runt platsen och jag fick bild precis när den var bakom gömslet.

Det här var bara ett axplock av alla hundratals bilder som jag tagit den här säsongen. Det har varit en riktigt bra säsong i år och jag har haft många fina timmar i gömslet. Jag vill passa på att tacka alla som har hjälp mig med mina projekt, och ett extra stort tack till Lennart Lundell som alltid ställer upp och lånade ut sin jakt stuga till mig i år så jag har under dom kallaste dagarna värmt mig med en liten kamin i gömslet.