Lapp och slag på samma dag!
För några veckor sen nu åkte jag och min vän Jesper ut på en spontan runda för att leta efter ugglor. Jag har haft tur med uggla senaste tiden och har lyckas hitta 14 individer och det känns lika magiskt varje gång jag ser dom.
Vi började med att åka ut och kolla till en plats där vi håller på med ett litet projekt att sätta upp gömsle och mata in bl.a. räv och grävling. Än så länge har vi haft goda resultat vi har observerat både räv, grävling, havsörn, älg, hare, vildsvin, och rådjur vid platsen så det ser gott ut för framtiden där!
Efter att vi kollat till åteln och kameran där så åkte vi vidare på en rutt där jag sett några ugglor tidigare. Det började ganska segt och vi såg inga djur eller fåglar alls. Efter att solen gått ner och mörkret började smyga sig på såg jag något som var lite vitare än den övriga miljön inne vid kanten till skogen på ett kalhygge. Jag tog upp kameran som kikare för att se om det var det jag trodde. Mycket riktigt! Det var en slaguggla där inne. Vi gick försiktigt ut ur bilden och ställde oss vid vägkanten en stund för att låta ugglan vänja sig med att ha oss där.
Just denna gång så blev det inga riktigt bra bilder, dels var det väldigt mörkt, så pass mörkt att autofokus slutade fungera men även så blåste det ganska mycket vilket gjorde det svårt att använda länge exponeringstider.
Trots att det inte blev så bra bilder var vi fortfarande glada efter att fått uppleva detta möte. Även fast det är fotona jag åker ut för så är stunden och upplevelserna runt omkring precis lika viktiga för mig.
Iso 6400 1/5 sek f/5.6.
Jag bestämde mig att göra ett nytt försök dagen efter, men denna gång tidig morgon istället för kväll. Jag hade ställt larmet på 04:30 så jag gick upp fixa kaffe i en termos, slängde in grejeorna i bilen och drog iväg.
Jag åkte först till samma ställe som vi sett slagugglan dagen innan men den var inte kvar så jag åkte vidare till några andra ställen som jag hade planerat ut. När jag kom fram till mitt andra stop så flög det en stor uggla framför bilden och landade på en stubbe en bit ifrån. Denna gång var det en lappuggla som visade sig, nästan som han hade väntat på mig och landade där jag brukar parkera.
Ugglan satt ganska långt ifrån och jag märkte att den inte ville att jag skulle komma närmre så istället satt jag mig på en stubbe och hällde upp en kopp morgonkaffe och väntade på att den skulle komma närmre mig istället. Den flyttade sig flera gånger i början och jag fick fota från flera olika vinklar. Till slut satt den sig i hörnet av ett kalhygget där den stannade en lång stund. Jag satt förväntansfullt kvar på min stubbe för jag visste att om lappugglan skulle se en mus ute på kalhygget där den jagar hade den behövt flyga rakt mot mig för att fånga den. Det tog en lång stund innan någonting hände men sen såg jag hur ugglan började röra på sig, tyvärr så valde den att flyga in i skogen istället för ut på hygget... Jag får vänta ett tag till på den flygbilden jag var ute efter.
Där drar ugglan iväg i motsatt riktning än vad jag hade planerat..
Efter mötet med lappugglan åkte jag hemåt igen för att hämta upp Jesper och ge han en chans att få möta ugglan. Tyvärr så fanns den inte kvar när vi kom tillbaka till platsen. Vi bestämde oss istället för att leta efter slagugglor som det finns gott om i området. Straxt innan solen gått ner så kom en utav dom fram. Jag har vid tidigare träffat en slaguggla vid det här stället och då var den väldigt försiktig så vi gav den gott om tid och stod stilla en stund på långt avstånd innan vi sakta med säkert tog oss närmre. Det var en häftig upplevelse att få se hur den systematiskt skannade av området och så fort den fick syn på något så frös den till med blicken, kröp ihop med kroppen och dök rakt ner i gräset. Vi kunde inte se om den lyckades ta sitt byte eftersom vi hade massa stenar i vägen men efter en stund kom ugglan upp igen och satt sig i ett annat träd lite längre ner.
Efter att haft så många fina stunder med ugglorna kunde jag inte hålla mig från att åka ut igen några dagar senare. Denna gång åkte jag ut själv precis när solen började gå ner. Samma tid och samma plats så satt ugglan där igen på sitt favoritställe. Det är alltid lättare när jag är själv ute eftersom då har ugglan bara en person att hålla koll på och då brukar dom vara lite tryggare med närvaron. Jag började ca 100 meter ifrån och tog sedan några meter fram för att stanna och vänta en stund. När jag går så rör jag mig i ett sicksackmönster och undviker att hålla ögonkontakt med ugglan, jag brukar tänkta för mig själv att jag är likt ett rådjur som bara går omkring så att ugglan kan se mig utan att ge den uppmärksamhet. På så sätt så smyger jag inte på ugglan vilket gör att den inte känner sig hotat. Efter jag kommit några meter närmre stannar jag upp en stund innan jag börjar ta nya bilder.
Det gäller att försöka läsa av ugglan och dess reaktioner så mycket som möjligt, vill man komma nära så måste ugglan vara trygg i det, då man får ge det den tid det behöver och ha tålamod. Märker jag att den stirrar eller att den ser spänd ut måste jag stå stilla eller backa för att ge den utrymme. På detta sätt lyckades jag komma så pass nära att jag kändes onödigt att försöka ta sig närmre. Istället så stod jag kvar på platsen och bara tittade på ugglan, tog några bilder och njöt av stunden tills det blev för mörkt och det var dags för mig att åka hemåt igen.