Fint möte med sparvuggla.
Min fotojakt på alla svenska ugglor fortsätter!
Att inrikta sig specifikt på en art resulterar oftast till betydligt färre bilder och inlägg men för mig har det bara ökat mitt intresse för naturfotografering. Allt sökande och läsande som det innebär har utvecklats till en näst intill nördig nivå! Men det är något speciellt med att lära sig om fåglar och djur för att sedan åka ut och leta. När dom väl syns till kommer det varje gång ett lyckorus!
Dom senaste månaderna har jag haft 10 möten med olika ugglor varav 2 på larm eller tips från andra, resterande 8 har jag hittat på egen hand. I början kollade jag mycket på tex artportalen för att se om jag såg något men jag gillar inte riktig att komma till en plats där det redan befinner sig andra fotografer och skådare.
När jag hittar ugglor på egen hand har man oftast mer tid att lära känna individen och deras beteenden. Då skapas ett mer personligt möte och det blir för min egen del ett betydligt högre värde på stunden och även den slutliga bilden.
För några dagar sedan hade jag just en sådan upplevelse. Det var äntligen finare väder än vad februari bjudit på tidigare i år, därför några timmar innan solnedgången bestämde jag mig för att åka ut.
Sen jag började fotografera har jag utvecklat ett helt annat seende i naturen, När jag ser någonting som sticker ut så drar sig ögonen som magneter dit och det var just så det vart när jag såg denna sparvuggla (bild i slutet). Jag letade från bilen och blicken gick fram och tillbaka mellan båda sidorna av vägen då såg jag någonting som stack ut i en liten lucka mellan granarna, jag åkte förbi först men tänkte för mig själv att det där var en sparvuggla. Jag la i backen och kolla en extra gång och där satt den i toppen på en liten gran ca 30-40 meter in i skogen.
Ögonkontakt med ugglan kom direkt. Jag bugade lite försiktigt för att visa att jag var ofarlig och ville inget illa, då släppte ögonkontakten och den återgick till att leta föda. Vid vägkanten stod jag en stund innan jag gick några meter in i skogen där jag stannade en stund till. Korta sträckor åt gången med några minuters paus emellan.
Att närma sig en uggla kräver tålamod. Man bör gå fram några steg och kort efter stanna en stund och försöka att undvika direkt ögonkontakt när man rör sig framåt. Tänk dig själv att det kommer fram en snubbe med stor kamera och spända ögon riktat mot dig. Då hade jag också sprungit!
Terrängen jag befann mig runt var dock svår och jag hade redan plurrat i stora vattenpölar två gånger. Dessutom ville jag varken skrämma ugglan eller klampa runt på dess jaktmarker och därför bestämde jag mig för att stanna där jag stod och utnyttja naturen runt omkring i bilderna istället. Förgrund, bakgrund m.m. När man väl bestämmer sig för att använda det man har runtom så får kreativiteten verkligen en chans att flöda. Det var både väldigt kul och spännande! (trots isbildningen på mina dyngsura kängor)
Efter att fått några bilder som jag var nöjd med stod jag ett tag och kollade på ugglan en stund, plötsligt flög den iväg. Som en båge i luften flög den runt mig och landade i den närmaste granen som var ca 5-10 meter ifrån där jag stod! Nu kom den närmare! Att ugglan själv valde att komma närmre visar att både mitt lugn och mitt tålamod gett utdelning! Det blev både lite filmklipp och närbilder. När den satt där kunde jag se hur ugglan fokuserade blicken och dök rakt ner mellan granarna efter ett byte. Jag såg aldrig var den landade men jag kände att det var dags för mig att gå vidare.
Att vara så nära ett vilt djur utan att påverka dess beteende är i mitt tycke en av dom finaste naturupplevelserna man kan ha tillgång till.
Här ville jag få med både solen och ugglan men eftersom jag endast hade mitt Sigma 150-600 med mig fick jag ta 4 bilder som är ihopsatta ovanpå varandra.
