Promenad i vårsolen
Från grävling till sparvuggla och slutade i lingonriset.
Jag har sett på mina morgon promenader att grävlingarna har börjat röra sig på samma stigar som jag går. Imorse satt jag klockan på 04.30 för att ta en promenad innan solen gick upp för att se om jag kunde stöta på någon av grävlingarna. Det tog inte någon längre stund innan jag släppte den idén för väl ute i skogen var det skare över hela marken och det lät som jag trampa på cornflakes när jag gick.. Att smyga på några djur idag var bara att glömma. Istället valde jag att besöka några platser där jag tycker det ser väldigt bra ut för sparvuggla för att lyssna om jag hörde någon i gryningen men det blev ingen sparvuggla idag häller. Mycket tid spenderas på att leta och lyssna men alla alla gånger som jag kommer tomhänt så blir tillfällena där jag lyckas ännu bättre.
Nu började jag se hur solen tittade fram bakom träden och medans jag var på väg upp för ett litet berg så kunde jag inte hjälpa att notera rimfrosten på lingonriset så jag bestämde mig för att göra ett försök att få en bild på det istället. Det är väldigt sällan jag fotograferar landskap så det kändes lite kul med en utmaning. Landskaps fotografering är något jag skulle vilja bli bättre på och den viktigaste biten jag fick idag att vara redo med plats och komposition innan solen ligger rätt. Att springa runt och försöka stressa fram en bild innan solen står för högt blir inte lika bra. Jag kommer garanterat göra nya försök på denna plats då med god tid på mig.
Promenaden fortsatte och jag bestämde mig för att leta efter lite nya platser. Det slutade med en 7 timmars promenad i skogen där jag både hitta ett bra ställe för spillkråkor och flera ställen där det fanns gott om tofsmesar, båda fåglarna är några som jag velat haft bra bilder på länge. Båda platserna kommer jag lägga en del tid på i år, en bild jag har i huvudet redan nu är en siluett på tofsmesen med soluppgången i bakgrunden.
På 7 timmar hinner man se väldigt mycket med det häftigaste var när jag började gå efter spår från ett lodjur, det är en rätt mäktigt känsla när man vet att bara för någon dag sen så befanns sig en lo på samma plats som jag står. Jag spårade över ett kalhygge och precis innan jag kom in i skogen igen så såg jag fler spår där 2 individer hade möts. Bara vetskapen om att det kanske kommer bli lodjursungar i skogarna i närheten känns helt magiskt!
Helt slut efter min långa promenad behövde jag ladda både kamerans batterier och mina egna så jag bestämde mig för att gå hemåt. Innan jag gick in igen så passade jag på och kolla om huggormen Sigge som jag fotat i 4 år nu var framme, och det var han 2 dagar senare än förra året. Jag gick in och fixa i ordning en efterlängtad kopp kaffe, bytte batterier i kameran och satt mig på en stol ute vid Sigge och njöt av vårsolen. Orm fotografering är inte alls så actionfyllt som det kan se ut, det är väldigt mycket väntan. Ormen kan ligga helt stilla i timmar för att sedan göra en flytt som kan ge några bilder innan den lägger sig helt stilla igen.
