Kalender 2023

Först och främst vill jag ge ett stort tack till alla som köpt min kalender och ytterligare ett tack till alla som gillat delat och kommenterat mina bilder på sociala medier och utställningar genom året.

I det här inlägget kommer jag skriva lite kort om dom bilderna som blev utvalda i årets kalender.

Omslagsbilden på kalendern kändes som en självklarhet för mig. Den här bilden är början på en väldigt fin relation jag byggt upp med ekorrarna som bor på samma gård som jag. Ekorrarna Chucky och Liselott kommer varje morgon och äter frön vid fågelbordet och jag har spenderat mycket tid med dom i år.

Att bygga upp tilliten har tagit sin tid, i början satt jag i ett gömsle när jag fotografera men efter ett par dagar började dom bli nyfikna på vad som rörde sig där inne och då började jag ha fönstret öppet så dom kunde se mig, sedan öppnade jag hela sidan på gömslet och till slut behövde jag inte längre ha ett gömsle. Dom har blivit tillräckligt trygga med min närvaro nu och har jag hasselnötter med mig kommer dom fram och äter ur handen. Jag gillar verkligen ekorrar och brukar stå och prata lite med dom på mornarna när dom kommer för att äta sin frukost.

När den här bilden togs hade jag och min sambo precis flyttat ut till Spannarboda. Som naturfotograf är det super spännande med nya marker och framför allt att veta vad som rör sig i trädgården. Den här bilden är bland dom första bilderna jag tog vid vårat nya hem. Jag har satt upp en fågelmatare för att se vilka arter som trivs här. Sen började lära mig vart ljuset var finast och var solen gick ner. Ljuset i denna bild är den sista solen som tränger igenom molnen en mulen kväll i januari. Det blurriga blåmesen i bilden var inte planerad men det var den som gjorde bilden intressant.

Februari.

2022 var inte direkt ett år med mycket snö här i bergslagen men vid några tillfällen vräkte det ner och då passade jag på att sätta upp ett liggömsle under fågelmataren. Tidiga mornar tog jag mitt morgonkaffe i en termos och la mig i gömslet. Det var riktigt häftig att ha fåglarna så pass nära som ca 40 cm från mig när jag fotade och jag fick chansen på att lära på att ta “high-key” bilder (High-key innebär att bilden domineras av ljusa toner).

Just high-key och low-key (som är motsatsen då bilden domineras av mörka toner) är något som jag tränat på att få till det här året. Det är alltid kul att lära sig nya tekniker

Mars.
Efter att ha vaknat upp med över 30cm snö en morgon blev det att lägga sig i ligggömslet igen. Just den här morgonen var det koltrasten som var i fokus och den har alltid varit en av dom skyggare arterna vid fågelmataren men den här individen var nyfiknare än dom andra, den ville gärna springa runt framför gömslet och kolla in vad det var för något som rörde sig där inne. Vissa fåglar är svårare än andra och jag har länge velat ha en bra bild på en koltrast och en stor del av charmen med naturfoto är att man inte alltid vet vilken fågel som kommer presentera sig och vissa dagar kan det bli väldigt fina möten och bilder, andra dagar blir det inget alls.

April.
Äntligen kom våren, min favorit årstid i naturen. Som naturfotograf är våren den mest spännande av årstider, naturen vaknar till liv och djuren och fåglarna blir mer aktiva. På kvällarna hade jag en liten runda runt gården där jag både lyssnade efter ugglor och även efter paddorna nere vid sjön.

Det var en ganska stor översvämning nedanför huset i år viken gav mig väldigt bra förutsättningar att fotografera under paddornas lek. Jag hade kanoten med mig där jag hade min fotoväska och när jag såg en padda gick jag försiktigt ur kanoten med vadare för att kunna fotografera med kameran precis vid vattenytan i det midjedjupa vattnet.

Solen var på väg ner och jag började känna mig lite stressad för att hinna med det sista ljuset. Fram och tillbaka paddlade jag för att hitta en padda som låg rätt förhållande till ljuset. Vid dom sista minuterna av sol hittade jag en padda som låg precis som jag ville ha den, sakta och försiktigt gick jag ur kanoten för att inte skämma paddan. Solen låg precis bakom en kulle så dom sista stålarna reflekterade mot vattenytan. Jag la en hand under objektivet för att känna vattnet för att gå så lågt som möjligt utan att doppa hela kameran. Plötsligt kände jag hur det ryste till i hela kroppen när jag insåg att jag hade hukat mig för lågt och vadarna fylldes med det iskalla vattnet! Det gjorde mig inte det minsta när jag insåg att jag fått bilden jag var ute efter. Straxt där efter hade solen gått ner bakom kullen och jag kunde gå in och värma mig igen.

Maj.
Jag har länge vetat om att det finns gott om kattuggla där jag bor och efter ha hittat ugglornas favorit grenar bestämmde jag mig för att sätta upp en holk till dom. Det tog bara någon månad innan jag hörde kattugglan sjunga vid holken på kvällarna.

Månaderna gick och jag varken såg eller hörde så mycket från holken, jag började bli osäker på om det fanns en uggla där eller inte eftersom kattuggleungar brukar höras rätt mycket på kvällarna. Dagen då den här bilden togs var jag egentligen ute för att fotografera hackspett. Jag har haft en hackspett som kommer till fågelbordet varje morgon och den har valt att häcka i en asp precis bakom huset. Hackspetten brukar ofta ha samma rutt från maten till boet så jag ställde upp ett gömsle för att kunna fota medans den flög där emellan. Morgonen började bra och jag fick en hel del fina bilder på hackspetten men när jag satt i gömslet hörde jag ett mycket välbekant ljud, ett varningsläte från kattugglan. Jag bestämmde mig för att kolla vad det var och när jag såg holken jag satt upp så visade det sig att en utav ungarna precis hade hoppat. Jag gick försiktigt i det lilla skogspartiet för att inte störa eller att gå för nära ungarna, jag såg den inte först men ugglemamman gav ifrån sig ett läte som avslöjade ungens plats. När jag först såg ungen på marken kollade jag tillbaka på ugglemamman och hon tittade på mig en kort stund och sen slöt hon sina ögon och somnade. Den var som hon bara ville uppmärksamma mig att vara försiktig i området, normalt sett kan kattugglor bli aggressiva runt deras ungar men eftersom jag fotograferat denna uggla i 4 år nu så har hon redan accepterat min närvaro.

Jag satt på platsen och kollade på ugglorna en stund innan jag gick vidare för att vänta in ett bättre ljus. När jag kom tillbaka på kvällen så fanns ungarna inte kvar på samma plats och inte mamman häller, jag gick försiktigt runt för att lyssna och leta om jag kunde se dom och till slut hittade jag en utan av ungarna som hade klättrat upp på en sten som gav med bättre fotomöjligheten är vad jag hade kunna hoppats på. Ugglan satt perfekt uppe på stenen bredvid en liten rönn som gav en bra balans i bilden. Det här var helt klart en utan dom bästa natur upplevelserna jag haft i år och att det var från en holk jag byggt och placerat ut själv gjorde det lite extra roligt.

Juni.
Bilden är från 2021 eftersom det inte blev något björngömsle i år. Vissa bilder får man kämpa mer för än andra och vägen till denna bild var riktigt tuff. Vi satt 3 personer i ett gömsle på några få kvadrat och värmen på dagarna gick uppemot 35 grader Vi hade bokat gömslet i 40 timmar i hoppet av att få se min första björn. Förväntningarna var skyhöga och jag hade sett fram emot detta länge. Efter 36 timmar av 40 och precis när jag hade börjat acceptera att jag förmodligen inte kommer få se någon björn kom den inspringandes och en våg av känslor fyllde hela kroppen när jag såg den, jag vände mig snabbt för att väcka mina vänner Victor och Jonathan och när jag kollade tillbaka in i kameran såg jag björnen på bakbenen lutandes mot träden och jag tog den här bilden. En mäktig upplevelse men vårat största rovdjur och jag längtar till jag får se en björn igen.

Juli.
Lunnefågel är en fågel som står på de flesta naturfotografers lista och nu var det äntligen min tur. Jag och min vän Victor Hellros tog en resta till Runde i Norge där vi mötte upp en till vän Tobias Östlund för att fotografera dessa fantastiska fåglar. Det svåra här var att hitta vilket par man skulle fota av närmare 55,000 fåglar som flög runt på samma plats blev det svårt att hänga med. Någonting som man ofta såg var att lunnefåglarna verkade ha väldigt nära relationer med varandra, det var just det som jag ville fånga i den här bilden. Den här bilden fotades när jag lånade Victors 600mm och det var då jag kände att det var dags för mig att ta steget till att skaffa min egen.

Augusti.
Dom senaste 4 åren har jag följt några fiskgjuse par vid en palts där jag brukar tälta på somrarna. Ända sedan jag såg dom första gången har jag velat ta en bild när hanen kommer in med mat med solen precis bakom boet, en bild som nästan känns orealistisk att få efter som luckan då solen står i precis rätt läge är väldigt kort och att hanen ska flyga in just då är väldigt liten, men jag har sett den hända en gång så jag vet att det går. Dom första 3 åren då jag spenderade några dagar på platsen i flera omgångar men då kom aldrig den chansen. I år var året där allting stämde! Bilden blev inte riktigt som jag tänkt från början eftersom det var molnigt ute men när jag såg bilden i datorn efter resan insåg jag att den var “den” bilden. Molnen tillförde mycket mer i bilden och gjorde att det inte bara blev en silhuett utan att man fortfarande kan se dom karaktäristiska dragen hos fiskgjusarna. Man bör vara extra försiktigt om man ska fotografera vid häckningar och framför allt vid deras bon. Den här bilden är tagen med 600mm på en cropsensor och jag stod på en annan ö än boet bakom en rotvälta. Dessa fåglar har sitt bo precis vid en kanotled så dom är vana vid att se människor dagligen.

September.
Det här är ännu en bild som fick följa med från 2021 då vi hade ett helt galet bra uggleår här i bergslagen. Under en morgon kunde jag hitta 5 olika arter av uggla men den jag valde att spendera mest tid med var denna lappuggla. Jag la många, många timmar med den här lappugglan som vi kallade för “hövdingen” eftersom hon hade en fjäder som stack rakt upp i ryggen som du kan se vänster i bild. Efter ha spenderat flera timmar och dagar med den här ugglan började jag lära mig hennes rutiner och vart hon brukade jaga. När jag fotar ugglor brukar jag undvika att gå i deras jaktmarker så jag stod vid en grusväg när jag fotade denna. På grusvägen hade jag ett hygge på vardera sida och jag hade märkt att när hon hade en lyckad fångst vid ena hygget tog hon alltid samma väg tillbaka till det andra.

När jag såg att hon flög över vägen för att jaga på det hygget ställde jag mig där hon brukade passera och väntade. i ca 40 minuter flyttade hon sig mellan stubbe till stubbe och letade efter sork. Plötsligt såg jag hur hennes blick spändes och hon tittade ner i gräset, sedan hon dök rakt ner och försvann. Jag letade efter henne i sökaren i kameran men såg ingenting i den höga gräset, det kändes som hon var borta i en evighet men då såg jag två stora vingar som kom upp ur det höga gräset och hon flög rakt emot mig. Jag började fota direkt men insåg att jag ville inte fylla bufferten på kameran så jag fick släppa avtryckaren, det var is imagen som gällde en stund och när hon kom tillräckligt nära tryckte jag in slutaren igen, genom sökaren såg det ut som hon skulle flyga in i ansiktet på mig och jag fotade till hon passerade närgränsen på objektivet och passerade rakt över huvudet på mig, helt ljuslöst men jag kunde känna vinden från vingslagen mot kinderna, jag vågade knappt kolla i kameran om jag hade lyckats fått det på bild eller inte.

Oktober.
Det börjar bli kallare på morgnarna nu och ekorrarna börjar äta upp sig inför vintern. Den här ekorren som jag kallar Liselott kommer springades från samma håll varje morgon, hon har sin egna väg över en stenmur och ner i en buske där hon kollar läget lite innan hon springer fram till mataren. Liselott är den lite blygare och försiktigare av dom två ekorrarna jag brukar fota här hemma. Den andra ekorren “Chucky” är mer som en ångvält som springer fram till maten och puttar bort alla andra eller till och med klättrar upp på stativet när jag fotar, medans Liselott står på avstånd lite mer försiktigt och inväntar sin tur. Det var därför det var det lite extra roligt när det just var Liselott som stannade till och kollade en kameran en stund i den fina morgon ljuset.

November.
Nu är säsongen för att fota rovfågel i fullgång jag har planerat mycket inför denna säsong, byggt upp gömsle och letat fina sittpinnar och stockar i skogen för att lyckas få till några bra bilder men tyvärr så behövde jag skicka in mitt objektiv på lagning. En lagning som skulle ta 2 veckor har nu tagit över 2 månader men jag hoppas verkligen den kommer tillbaka snart och att jag hinner med att fota lite rovfåglar denna säsong. Den här bilden är tagen i början på året då jag fick ställa upp ett gömsle vid en slaktgrop i närheten där jag bor. Duvhöken var en ganska frekvent gäst och lyckades få några dagar med den innan snön försvann. Med lite tur hoppas jag på att den kommer till samma plats även i år.

December.
Snart är julen här och för mig handlar det mycket om gemenskap och att ha familjen samlad. För mig beskriver den här bilden beskriver just det, två ekorrar som äter frukost tillsammans och självklart får även dom lite finare mat vid juletider.