Sparvuggla Nummer 5/11
Hej!
Nu var det ett tag sen jag gjorde ett inlägg men nu känner jag att det är dags för en uppdatering!
Förra året lyckades jag fota min första kattuggla som jag beskrev i tidigare inlägg. I november hade jag mitt andra möte med en uggla, denna gång var det en lappuggla. Efter jag hade fått chansen att komma riktigt nära och upplevt ett nästintill magiskt möte så bestämde jag mig för att utmana mig själv till att lyckas fota alla svenska ugglearter.
I Sverige har vi 11 olika ugglor om man räknar med fjällugglan, även om den inte befinner sig här året om utan häckar bara i landet vissa år då födotillgången är god.
Ugglor är inte så lätta att hitta så jag har spenderat mycket tid åt att läsa böcker, kollat på dokumentärer, letat spybollar, nedskitna träd och spenderat åtskilliga timmar i bil för att hitta rätt biotoper. Bara den senaste månaden har jag lärt mig otroligt mycket om ugglor, hur man ska hitta dom och komma tillräckligt nära.
Jag var ute både i lördags och i söndags för att kolla till lite nya platser. På lördagen hittade jag både spybollar och en del bohål som jag kommer hålla lite extra koll på nu under våren. På söndagen tog jag med mig min vän Jesper ut, jag hade planerat en rutt med rätt biotoper för Sveriges minsta ugglor pärlugglan och sparvugglan. Precis innan vi skulle svänga av på den planerade vägen så fick jag en bra känsla om att jag skulle fortsätta rakt fram. Det blev en ganska lång omväg från den planerade rutten men jag brukar alltid lyssna när jag får “en bra feeling”. Ca halvvägs in på den nya rutten så såg jag något i ett träd längst vägen och såg direkt att det var en sparvuggla, trots sin lilla storlek som mäter 15-19 centimeter och har ett vingspann på 32-39 centimeter.
Sparvugglan var lite nyfiken på oss i början och kollade runt på Jesper och mig med sina stora gula ögon. Efter en kort stund så tyckte inte ugglan vi var så intressanta länge så den återgick till sitt födosökande. Sakta med säkert kunde vi ta oss lite närmre fågeln, långsamma rörelser samtidigt som man får försöka känna in och analysera fågeln så att den är bekväm med att man kommer lite närmare. Det blev både några fina foton och lite filmklipp men känslan av att komma nära ett vilt djur eller fågel för att ta ett kort och sen ta sig från platsen utan att störa eller ha skrämt bort djuret det är det som naturfotografering handlar om! Att kunna känna en samhörighet och på djurets vilkor få ta sig lite närmare.
Vi satt oss i bilen igen och kollade på den lilla fågeln en stund till innan vi åkte vidare igen. Sparvugglan satt kvar på samma pinne å fortsatte leta efter föda.
Att leta efter ugglor är otroligt spännande och lyckoruset man får när man ser dom är det som får mig att fortsätta leta efter dessa magiska fåglar.
Innan bilderna vill jag passa på att meddela om att jag kommer ställa ut under vinterspår hos Bergslags praliner. Jag kommer bjuda på en serie med småfåglar och även några av dom ugglor jag fotat under 2019 och början på 2020. Lördag söndag kl 10-16 1-2 februari. Välkomna!
Sparvugglan.
Några av de böcker jag läst och rekommenderar. (Mobil bild)
Ibland får man åka långt på extremt dåliga vägar för att komma fram till dom bästa ställerna. (Mobil bild)
Spyboll som en uggla lämnat ifrån sig på en av dess födoplatser. (Mobil Bild)
En spyboll innehåller rester som inte ugglan kan smälta, här ser man hår från gnagare samt ett kranium och underkäkarna. (Mobil bild)