Paddlek

Nu är det mitt 4:e år som naturfotograf och det känns som jag börjar komma in i naturens rytm och hinner med att lägga tiden rätt. I början på året har vi ofta snö då är det perfekt att jobba på high-key bilder och det finns alltid många trädgårdsfåglar vi mataren. Ju närmre våren vi kommer så kommer även flyttfåglarna in. Efter det så vaknar ormarna, sen är det gäddlek och nu är även paddleken igång.

I vår har jag haft två större projekt den ena är huggorm. Fyra bilder jag verkligen vill ha är när huggormen ömsar skinn och timmen efter det när ormen är blå. Ormdansen när huggormshanarna slåss om vem som ska få rätten att para sig, och sista bilden är en low-key bild där bara ormens huvud syns framifrån med helt svart bakgrund. Tyvärr så missade jag både ormdansen och ömsningen iår. Det blev några low-key bilder på ormen men har ännu inte fått “den” bilden som jag är ute efter. Som tur är får jag en ny chans nästa år.

Mitt andra projekt är paddleken som är i skrivande stund i fullgång. Förra året fick jag inte en enda padd/grodbild som jag var nöjd med så jag har vart extra sugen på att fota paddorna i år. Under ett par veckors tid har jag gått och lyssnat vid sjökanten där vi bor och det tog bara ett par dagar efter islossningen tills dom var igång.

Optimala förhållanden att fota groda är om det finns en liten grund damm i närheten där det går att ligga längst kanten och fota. Här hemma har jag inte den möjligheten så istället har jag tagit kanoten och paddlat ut på sjön. Bästa stället jag har hittat är ganska så grunt det är ca 30cm till 1 meter djupt. Det är väldig bra för det har gjort att jag kunna gått runt med vadare och fotograferat, då har jag haft kanoten släpandes efter mig där jag haft all kamerautrustning och en plats där jag kunnat byta objektiv.

En bild jag länge velat haft är när paddan ligger med solen bakom sig medans det är små vågor som reflekterar solen och skapar en bokeh runt hela paddan. Det är mycket som ska stämma in för att få till den bilden men senaste turen fall alla bitar på plats.

Det var bara ca 30 minuter ljus kvar på den platsen jag fota vid, jag kunde se den glödande solen mellan träden. En bit bort simmade en groda så jag rörde mig långsamt närmare den och placerade mig bakom den precis så jag fick det sista ljuset som en linje mellan mig och paddan, jag böjde mig ner och höll handen under objektivet för att känna vattnet och kunna gå så nära ytan som möjligt utan att doppa hela kameran.

En svag bris kom som krusade vattenytan och skapade en bokeh som nästan som ut som eld på vattnet Det var tillfället jag väntat på! Jag var så inne i stunden att jag inte ens lade märkte till att båda mina armar var under ytan och kläderna fyllda vattnen men när jag skulle gå liiiite lägre och råkade fylla vadarna med det kalla vattnet kom jag snabbt tillbaka till verkligheten! Jag önskar någon hade fått mitt ansiktsuttryck på bild när det hände. Efter det så jag var genomblöt och blev snabbt kall så fick avbryta för den dagen, men det gjorde mig inte det minsta eftersom jag visste att jag hade bilden i minneskortet.

Första paddan.

Första bilden är sällan den bästa men det är alltid en bra känsla när jag hittat den jag söker. Vanlig padda Bufo bufo.

Trött padda.

En groda som sluter ögonen en stund, en groda som blinkar är även något jag försöker fånga på film.

Nu kommer ljuset!

Ljuset jag väntat på som ger dom riktigt varma reflektionerna börjar nu.

Bilden jag väntat på!

Ljuset var perfekt! Det var alldeles lagom mycket vind för att skapa reflektionerna som nästan ser ut som eld på vattnet.