Kattuggleungar

I 3 år nu vid en skog i mina hemmatrakter har jag vetat om ett kattugglepar. I år bestämde jag mig för att lägga mycket av min tid där. Tidigare har jag bara besökt denna uggla vid besök hos min far som bodde här tidigare men nu har jag och min sambo flyttat ut istället.

I vintras började vi med att bygga en holk till kattugglorna. Efter ha hittat honans favorit grenar så placerade jag holken i ett träd mittemellan för att va säker att hon skulle se den och även en placering så jag kan titta på holken mellan träden från trädgården på så sätt kan jag hålla bra koll utan att störa.

För någon vecka sedan nu var jag ute och kollade till naturen bakom huset och det började med att jag fotograferade några hackspettar som häckar vid ett träd bakom huset. Dessa hackspettar ser jag dagligen då dom flyger från mataren och talgbollarna till hålet där dom har deras ungar, extra kul är det att fota fåglar som jag ser ofta. Dels för att dom har vant sig med mig och vet att jag inte är något hot, det gör att jag får gå ganska nära dom nu men det har tagit sin tid. Jämförelsevis med de 2 andra hackspetthäckningarna som ligger på min promenadsträcka så börjar hackspetten varna långt innan jag ens är i närheten av boet men dom hemma på gården brukar jag kunna hålla 15-20m ifrån utan att dom verkar bry sig alls.

Jag satt upp ett gömsle och kollade på hackspettarna som flög fram och tillbaka med mat till ungarna när det hördes ett tydligt “KVii” ljud från träden bakom mig. Ett läte från kattugglan som jag väl känner igen och bestämde mig för att kolla vad som var på gång.

Holken där ljudet kom ifrån ligger i samma skogsparti så jag gick dit och såg äntligen den första ungen sitta på kanten till holken. Ungen såg helt nyvaken ut och balanserade på kanten till holken, efter en stunds observerande av ungen började den sträcka ut ena vingen och jag var helt beredd på att den var på väg att hoppa! Men istället ramlade den åt andra hållet och hamnade tillbaka ner i holken igen. Det tog ett par timmar tills ungen vågade upp igen.

Ytterligare någon timme passerade innan jag kunde höra hur någonting började försöka ta sig ur holken igen, när jag gick närmre denna gång såg jag ingen unge i hålet men ugglemamman ropade till när jag närmade mig så jag stannade upp och såg att en utav ungarna låg på marken nedanför holken. Ugglemamman tittade på mig och förstod att jag hade sett hennes unge efter det sjönk hon ihop litegrann igen och tillslut slöt hon ögonen och somnade. Jag tog detta som ett tecken på hon var trygg med min närvaro både för henne och sina ungar. Förra året valde dom att häcka i äppelträdet mitt på gården och hade inga problem med att folk gick runt och även inte att gräset klipptes precis under så jag vet att hon är ganska van vid människor.

I ca 2 timmar satt jag tillsammans med den sovande ugglemamman och hennes unge och väntade på att något skulle hända, men ungen satt blixt stilla under hela tiden och jag blev tvungen att åka iväg för att hämta min sambo vid stationen.

När jag kom tillbaka hem var både mamman och ungen borta. Försiktigt kollade jag områden runt holken utan resultat men efter en lång stunds letande så skymtade jag något i som rörde på sig längre bort från holken och där satt den! Ca 50meter bort hade ungen klättrat upp på en sten i ett öppet parti mitt i skogen och hade en lite rönn bredvid sig som nästan såg ut som ett palmträd, ugglan kunde inte ha valt en bättre plats och jag tog mina hittills bästa bilder på kattuggla. Jag är väldigt tacksam för denna upplevelse!


( Trots att ugglehonan visade sig trygg med min närvaro så körde jag med 600mm i DX läge på min nya Nikon Z7 vilket motsvarar 900mm och samtliga bilder är croppade. )

Första titten!

För första gången ser jag ungen titta ut ur holken, extra roligt blev det när jag både byggt och valt placering på holken själv.

Livet utanför lådan.

Den här bilden är precis efter att ungen har hoppat från holken

På stenen.

När jag såg ugglan sittandes på denna sten trodde jag knappt att det var sant, det blev så mycket bättre än vad jag hade kunnat hoppats på! Denna bild kommer pryda Juni månads bild i min kommande kalender inför 2023. Mer info om det kommer senare.

Previous
Previous

Fiskgjusarna

Next
Next

klockan 4 på morgonen.