Björn gömsle i Hälsingland
Det är med väldigt blandade känslor som jag kollar igenom bilderna och börjar skriva ner detta inlägg från min senaste fotoresa. Enda sedan jag började fotografera har björn varit ett utav de däggdjur som stått högst upp på min lista att få möta och fotografera och under dom senaste dagarna fick jag uppleva precis det men vägen dit var en rejäl utmaning!
Jag och mina två vänner Victor och Jonathan hade bokat ett gömsle i Hälsingland för att få chansen att se björn. Vi har kollat runt en hel del på olika alternativ och det finns en hel del lite mer välkända björngömslen i landet, tyvärr så åtlas det ganska hårt på dessa gömslen och med så mycket aktivitet på björnarna i ett område blir det väldigt ner trampat och bilder därifrån ser nästan ut som dom är tagna i en djurpark. Gömslet som vi valde ligger i närheten av Edsbyn i Hälsingland, vid detta gömsle är det en fin skogs miljö runt om och det ser mycket mer naturligt ut vilket talade till oss mer är frekvensen på björn.
Något annat som skiljer det här gömslet från dom andra är att man blir oftast av släppta vid gömslet ca 19 och blir hämtad vid 07 nästa morgon och sitter man flera dagar så får man sova i en liten stuga eller rum som arrangören har. I det här fallet så satt vi i gömslet 39 timmar i sträck.
Vi anlände vid gömslet ca 18.30 och förväntningarna var skyhöga, vi började med att rigga upp våra kameror och ställa allt på sin plats, sen började väntan. Det gick ganska snabbt innan vi märke att vi varken hade internet eller mottagning på mobilerna så att ha den som tidsfördriv var bara att glömma så det var bara att sitta stilla och kolla ut genom dom små fönsterna.
Första kvällen och natten gick bra trots att vi inte såg någon björn, vi turades om att sova medans en av oss var vaken och kollade efter björn. Första aktiviteten framför gömslet landade ca 07 andra dagen, det var ett par tranor med sin årsunge. Tranor är någonting jag försökt fota en del hemmavid men dom är oftast väldigt skygga och står mest på öppna fält vilket inte ger så roliga bilder. Dessa tranor stod mitt i en dimmig skog och mellan 10-30 meter mellan foto tillfällena, ett bra kvitto på att gömslet fungera!
Dimman lättade från skogen och det började sakta bli ljusare och snart blev ljuset för hårt för att få några bra foton.
Nu började sakta den stora utmaningen. Ju mer solen gick upp ju mer steg temperaturen i gömslet. Våran guide hade varnat oss om att det kunde bli varmt i gömslet och det var viktigt att sitta så stilla som det var möjligt under dessa tider mitt på dagen i gömslet, han berättade att så mycket som att läsa en bok kunde höja graden i gömslet med +1 grad. Jag och Victor skojade lite om detta och tog fram en bok i gömslet och började bläddra medan vi kollade på termometern och det tog inte många sekunder innan det började röra sig uppåt. Klockan började närma sig 11.00 och temperaturen i gömslet hade redan nått upp till 27 grader. Jag började förstå att detta skulle bli riktigt tufft så jag började förbereda mig mentalt för att klara värmen. Tanken var att sova under dessa timmar när ljuset ändå är för tråkigt för att fota men med en temperatur som bara fortsatte stiga så var det omöjligt att kunna somna.
Klockan närmade sig 12 och temperaturen hade stigit över +30 grader. Jonathan som helst fotar i minus 20 började få det svårt att andras så vi fick plocka ut kylklamparna från kylväskan som han fick låta ligga på magen medan han hade en batteridriven fläkt för att kyla ner honom, temperaturen var nu +33 grader i kojan som var ca 6 kvadratmeter och hade nästan ingen ventilation för att undvika att släppa ut vittring. Oroliga för Jonathans hälsa började tankarna gå om att vi skulle vara tvungna att avbryta. Kort där efter så nådde Jonathan sin gräns så vi bestämmde oss för att öppna dörren litegrann så han fick sitta vid springan och den svala 26 gradiga luften utanför var tillräckligt för att kunna fortsätta.
Äntligen kom kvällen och värmen började sakta gå ner igen, nu visste vi att det värsta var över och hoppet om att få se björn började växa igen. Även fåglarna utanför gömslet började nu röra lite på sig igen och det kännes väldigt skönt att få titta på något annat en en tom skog.
Det absolut bästa med att sitta i gömsle förutom att man har chansen att komma riktigt nära och att man får se djurens naturliga beteenden så skapar det utrymme och tid för att prova nya tekniker och att vara mer kreativ. Framför mig i gömslet så hade jag ett träd där solen låg på men bakgrunden var i skugga. Detta träd var måsarnas favorit träd och dom slogs ofta om platsen högst upp i trädet. Genom att sätta fokuset högst upp på stammen och underexponera kameran -5 steg så blev bakgrunden helt svart och måsarnas ljusa fjäderdräkt lyste upp i kvälls solen. En extra utmaning att jag tog dessa bilder med liveview i kameran eftersom min kamera använder en ljudlös elektronisk slutare då. Att måsarna flyger upp och ner i träden utan att sätta sig på marken är nämligen ett tecken på att björn är i närheten så jag ville inte riskera att missa chansen för att fota måsar istället.
Natten kom och det blev lugnt utanför gömslet igen, en räv sprang förbi långt utanför gömslet och det var den ända aktiviteten vi hade under natten. Solen började gå upp igen och snart var våran vistelse i gömslet över. Jag hade en svag känsla att björnen skulle dyka upp men samtidigt började jag förbereda mig mentalt på att kanske inte skulle få se någon björn.
Victor och Jonathan som skulle köra hem fick sova dom sista timmarna och jag tog morgonpasset. Båda två låg och snarkade högt samtidigt som jag vet att det är viktigt att vara tyst i gömslet så lät jag dom få sova för att klara av den nästan 7 timmars långa resan hem. Med endast 2 timmar kvar, dörren lätt öppen för att kunna sova och två stycken slitna snarkande naturfotografer kände jag att jag började tappa hoppet. Då började höra varnings ljud från fåglarna och från vänster om gömslet kommer en björn in springandes! Jag kommer aldrig glömma den upplevelsen och den synen när björnen äntligen kom! Efter 36 timmar och 45 minuter. Jag kände hur känslorna nästan välde över men jag var tvungen att samla mig, först tog jag tag i Jonathans ben och jag behövde inte säga något för han såg i mina ögon vad det gällde och satte sig genast upp vid kameran, Sedan försökte jag väcka Victor som först titta på mig sen la han sig ner igen och somnade om, jag skakade på hans ben igen och och viskade "Bjööörn" och då flög han upp till kameran han med.
Att få se en björn på så pass nära håll och se hur intonade dom är med sin omgivning var den absolut finaste naturupplevelse jag har haft, all väntan var värt det! Redan nu har jag planer på att åka på nästa björnresa och även att prova samma gömsle igen men nästa gång ensam under en ännu längre tid.